Josefine Fridas resa från skam till tvivel

Skam, dramaserien om ett gäng tonåringars vardagsliv i Oslo, blev en så stor succé att den under en period stod för hälften av all trafik på tv-bolaget NRK:s webb. Fans i andra länder gjorde egna översättningar. Produktionsbolag över hela världen köpte rättigheterna och gjorde nationella versioner. 

För Josefine Frida, som spelade Noora, innebar serien ett monumentalt genom-brott. När det sista avsnittet sänts var hon en världsstjärna med 1,8 miljoner följare på Instagram. Utan att ha medverkat i en enda film var hon en av Norges mest eftertraktade skådespelare.

För ett år sedan meddelades att hon skulle göra sin långfilmsdebut i regissören Jorunn Myklebust Syversens Disco. 

I det existentiella dramat spelar Josefine Frida huvudkaraktären Mirjam, en kristen 19-åring med ett till synes gott liv. Hon är världsmästare i discodans, engagerad ungdomsledare i församlingen Friheten, har en kärleksfull och stöttande mor och en karismatisk styvfar som är pastor i kyrkan. Tillvaron verkar kort sagt harmonisk, ända tills Mirjam kollapsar under en tävling. Sammanbrottet blir inledningen på ett själsligt sökande. Vem är hon? Vad är det hon har varit med om tidigare i livet som hon inte minns? 

Hur gjorde du research inför rollen som kristen tonåring?
– När jag hade fått rollen gick jag och Jorunn på gudstjänster i flera olika sorters kyrkor. För mig öppnade sig en ny värld. Jag visste inte att det finns så många samfund i Oslo. Jag lyssnade på människor som har haft svåra upplevelser i olika församlingar och som har brutit sig loss. 

Dans har en framträdande plats i filmen. Hur är du själv som dansare? 
– Jag dansade disco freestyle när jag var yngre. En gemensam bekant tipsade Jorunn om min bakgrund som dansare, det var så jag blev aktuell för filmen. När jag fick rollen började jag hårdträna tillsammans med Øyvind Gulli som har blivit världsmästare i disco flera gånger och som också spelar min tränare. Jag dansar i filmen, men vi fuskar också lite med en professionell disco-dansare. 

Vilken känsla hade du när den allra sista tagningen var klar?
– Det var ett märkligt ögonblick. Allt hade varit så intensivt. Samtidigt som det var en lättnad att jag nu skulle slippa gå runt och spela ledsen var det tråkigt att inspelningen var slut. Jag hade lärt mig så mycket. Om tro och om mig själv. Jag fick utforska sidor hos mig själv som jag aldrig skulle ha utforskat annars. Det var viktigt att göra det för att Mirjam skulle bli en hel karaktär, en hel människa. Eftersom det ofta handlade om mörka sidor fick jag påminna mig om att det bara var ett jobb. 

Du har blivit världsberömd genom Skam. Hur har du hanterat pressen inför din första långfilmsroll? 
– Efter Skam var det viktigt för mig att göra en film som betyder något och som förhoppningsvis kan hjälpa människor. För mig är Disco framför allt en film om maktmissbruk i miljöer med många sårbara människor, och det är ett tema som både Jorunn och jag brinner för. Jag tror det är viktigt att välja projekt som man kan stå för. Det kände jag att jag gjorde genom att vara med i Disco.

Disco har svensk biopremiär den 2 oktober.

Text: Johan Kollén
Foto: Sofie Amalie Klougart