Irländsk straffånge överlever ett fruktansvärt övergrepp och söker hämnd och upprättelse i Jennifer Kents (The Babadook) filmiskt frenetiska, känslomässigt hänsynslösa och visuellt vidunderliga revanschthriller om politiska, psykiska och sexuella övergrepp i 1800-talets Tasmanien.

Den unga Clare Carroll har tvångsförflyttats från Irland till den brittiska kolonin i Tasmanien. Samtidigt som hon försöker ta hand om sitt nyfödda barn fungerar hon som tjänare åt de brittiska soldaterna, som håller henne som sällskap för hennes vackra sångröst – de kallar henne näktergalen – med ett diffust löfte om han hon snart ska bli fri. Ett löfte som löjtant Hawkins en kväll krossar fullständigt med ett fruktansvärt övergrepp. I en scen som är omöjlig att se på, och omöjlig att glömma, våldtar han Clare och dödar hennes familj. Det blir upptakten till en ursinnig helvetesdans genom den tasmanska vildmarken, där Clare tillsammans med den aboriginska mannen Billy ger sig iväg på en jakt för att spåra upp Hawkins, få vedergällning, upprättelse och överleva.

Jennifer Kent laddar rape-revenge-genren med kolonialt våld och lager av rasistiskt förtryck, och vrider loss filmen från de skavande förväntningar som kommer med etiketten. The Nightingale är ett smärtsamt mästerverk av rent raseri, som med närgångna, oerhörda bilder skildrar en fruktansvärd del av Storbritanniens kolonialhistoria, utan att blunda för varken Clares, Billys eller britternas mörker.

Olle Agebro