Prisbelönad musikdokumentär berättar historien om hur Eric Claptons dubiösa åsikter ledde till att The Clash körde sin debutsingel i ett smockfullt Victoria Park i april 1978.

När Clapton under en spelning i Birmingham 1976 brast ut i en otrolig rasistisk rant i den konservative Enoch Powells anda tog det hus i helvete. Föga anade denna en av rockens största kolonisatörer – som byggde hela sin gitarrhjältepersona på afroamerikanska traditioner – att hans bisarra tilltag skulle bli tändvätskan som gjorde att ord blev till handling för en pyrande ny gräsrotsrörelse. Rock Against Racism (RAR) bildades och med basen i fanzinet Temporary Hoarding, började de anordna spelningar och karnevaler över hela landet, som enade punk-, ska-, reggae- och new wave-scenen mot den växande fascismen och rasismen i Storbritannien, mot Powell och mot National Front.

Rubika Shaws prisbelönade och engagerande White Riot blandar nygjorda intervjuer med arkivmaterial och lyckas både återskapa den obehagliga stämningen i 1970-talets Storbritannien och den kamplusta som växte fram. Allt mynnade ut i en enorm karneval i april 1978, som började på Trafalgar Square och ledde till Victoria Park, där bland annat The Clash körde en legendarisk version av sin debutsingel(!) White Riot.

Tyvärr är varken filmen eller låten enbart historiska dokument, utan snarare exakt lika aktuella idag som på 1970-talet och då inte bara i Storbritannien. Upp till kamp!

”Hey you, standing in line

Are we gonna sign an agreement?

White riot, I wanna riot

White riot, a riot of my own

White riot, I wanna riot

White riot, a riot of my own”

Camilla Larsson