I den suggestiva kortfilmen The great sadness of Zohara utforskar Nina Menkes en kvinnas existentiella sökande efter plats.

Den svarsminkade, plågade Zohara är inte riktigt förankrad i tid och rum, och hennes känsla av alienation förstärks genom en diskrepans mellan ljud och bild. Är det Zoharas inre röst vi hör? De dubbla berättarrösterna tycks på samma gång beskriva hennes malande talar som forma och beskriva handlingen utifrån. På sin resa från Jerusalem till Nordafrika rör hon sig dessutom främst i manligt kodade rum, vilket ger hennes exilkänsla ett feministisk patos.

Tillsammans med filmskapare som Marguerite Duras och Maya Deren är Nina Menkes en av den feministiska avantgardefilmens stora namn. The great sadness of Zohara är en av hennes tidiga filmer, och precis som i många efterföljande är det hennes syster Tinka Menkes som skådespelar. Den korta filmen är mystisk och meditativ i formen, och sammandrabbningen mellan inre och yttre landskap skänker en särskild närvaro till varje bildruta.

Sonya Helgesson Ralevic