Salomé Lamas smärtsamma uppgörelse med Portugals koloniala historia vrider samman sanning och fantasi i ett intimt porträtt av ett avskyvärt människoöde.

Paulo de Figueiredo tog värvning i den portugisiska armén och skickades till Angola och Mozambique i mitten av sextiotalet, femtio år senare spänner han blicken i Salomé Lamas kameralins och börjar berätta sin historia som han minns den. Med ett tonfall som om han berättade en lustig anekdot beskriver han hur han lönnmördat, avrättat och begravt sina offer i den portugisiska diktaturens namn.

I stram regi och ett enkelt bildutsnitt låter Lamas yrkesmördaren prata ohindrat, det är historieskrivning som subjektiv rekapitulation, dimmigt minne eller kanske skev fantasi. Lamas är inte intresserad av historiska fakta, hon tvivlar öppet på sanningshalten i Figueiredos historia, hon fastnar istället för det psyke som kan berätta den här sortens historier – och vid de samhällssystem som alltjämt låter dessa människor bli verktyg för att lösa konflikter och upprätthålla politisk makt.

Olle Agebro