Pablo Larraín skildrar Lady Dianas klaustrofobiska julfirande med drottningfamiljen 1991. Kristen Stewart briljerar som den olyckliga prinsessan i en rollprestation som kommer omnämnas som central när skådespelarens karriär ska summeras.

Märkt av depression och ätstörning anländer Lady Di sent till julfirandet och det är tydligt från start att hon inte är där för att spela med i det i rojalistiska spelet. Hon är färdig med charader och relationen med Prince Charles är död sedan länge.

Chilenske regissören Pablo Larraín följer upp sin Jackie Kennedy-skildring (Jackie) med ytterligare en berättelse om en kvinnlig ikon fast i ett konservativt och klaustrofobiskt system – där varenda steg, ord och klänning är av största medieintresse. Steven Knight (Peaky Blinders) har skrivit manus tillsammans med Larraín och det är ett drömskt och uppfriskande osminkat porträtt av prinsessans psykologiska hälsa som skildras. Men Spencer är ett även ett kostymdrama där foto, scenografi och kostym är av finaste sort.

Kristen Stewart fick många skeptiska kommentarer då hon rollbesattes som Lady Di men hon satte tvivlarna på plats med sitt komplexa och såriga porträtt vilket resulterade i hennes första Oscarsnominering.

Andreas Degerhammar