Många dokumentärfilmare drivs av en strävan efter att nå en objektiv sanning. Agneta Elers-Jarleman strävar bara efter den subjektiva sanningen, och hennes intensiva dokumentärmästerverk Smärtgränsen är ett omtumlande bevis på att det också är den enda meningsfulla sanningen.

Agneta har levt med fotografen Jean sedan ett par år när han råkar ut för en bilolycka som krossar hans ansikte, gör honom delvis förlamad, blind och hjärnskadad. Jean och Agnetas liv tillsammans slås i spillror, men mitt i krisen plockar Agneta upp kameran och börjar filma. Resultatet är ett hjärtskärande, omskakande och djupt berörande dokument om en bävande kärleksrelation, om ett sjukvårdssystem i fritt fall och om att fatta de allra svåraste besluten. Med subjektiv blick fångar Agneta Elers-Jarleman sin egen kärlek, sin sorg och förtvivlan, och kommer närmre än vad någon konventionell produktion någonsin kunnat göra. 35 år efter premiären är detta fortfarande en av de starkaste svenska dokumentärfilmerna som någonsin gjorts.

Olle Agebro