Sjukdomsplågad präst brottas med sin egen tro när han placeras för att tjänstgöra i en ogästvänlig by i norra Frankrike.

Robert Bresson tillhör inte den franska nya vågen men var en av rörelsens förebilder. Med sin stringenta och aktivt okonstlade stil stod hans filmer i kontrast till den franska ”kvalitetsfilmen” (tradition de qualité) som ansågs förlegad och konservativ. ”Prästmans dagbok” från 1951 är en berättelse om en präst som har svårt att orientera sig i sin egen tro och i sin nya roll som präst i den lilla byn Ambricourt. Hans empati med invånarna landar fel och han får tidigt rådet att inte bry sig för mycket utan fokusera på att ingjuta respekt.

Filmen är minimalistisk i typisk bressonsk anda: scenerna är som regel korta och berättar inget överflödigt, och karaktärernas själsliv är lika trängt som gestalterna av bildutsnittet. Claude Laydu gör en mycket minnesvärd rollprestation av en man full av vånda och vilsenhet, och resultatet är rått, rörande och mänskligt – inte undra på att såväl Ingmar Bergman, Paul Schrader som Andrej Tarkovskij anser den vara en av filmhistoriens stora existentiella dramer.

Sonya Helgesson Ralevic