Paterson

• Jim Jarmusch

|

• 2016

|

• 118 min

|

• Frankrike, Tyskland, USA

|

• Drama, Kärlek, Komedi

En trollbindande Adam Driver belyser med små medel det vackra i vardagen i Jim Jarmuschs fulländade kärleksförklaring till poesin.

Hobbypoeten Paterson lever ett inrutat liv i staden Paterson där han jobbar som busschaufför (linjen han trafikerar heter också Paterson). Han vaknar av sig själv varje morgon, äter en torftig frukost och promenerar till arbetet. Men det småskaliga livslunket till trots (eller tack vare?), pågår det en intensiv skrivprocess i betraktaren Patersons inre. Allt från en tändsticksask vid frukostbordet till överhörda raggningsplaner på bussresan blir inspiration till hans dikter, alster som hans mer extroverta flickvän bönar och ber att han ska försöka få publicerade. Och så plötsligt en dag börjar Paterson se tvillingar vart han än går…

Även om Jim Jarmuschs filmer ofta är fyllda till brädden av poetiska referenser så är Paterson hans definitiva hyllning till poesin som hantverk (Jarmusch vill egentligen bli diktare, inte filmskapare). Likt upprepande verser följer vi huvudkaraktärens veckoschema, men inte på ett komiskt Groundhog Day-manér, utan här sker momentum vackert och subtilt. När det väl ”händer något” tar den stoiske bussföraren det egentligen antiklimaktiska scenariot på ett humoristiskt allra största allvar. Även det kallpratsfyllda men ändå ömsinta samspelet med flickvännen Laura (en lysande Golshifteh Farahani) tangerar komiskt guld.

Paterson är en på alla plan fulländad uppvisning i filmkonst. Även om en stor del av excellensen bärs upp av Adam Driver, befäster det minnesvärda galleriet av biroller (hunden Marvin!) filmen som ett av Jim Jarmuschs allra starkaste verk.

Erik Toresson Hellqvist