Numéro Zéro

En mormor, en whisky, och ett helt liv på knappt två timmar. Eustache hittar tillbaka till filmkonstens nollpunkt och låter en lång monolog göra ett förlorat sekel levande.

Kort innan spelfilmsgenombrottet lät Jean Eustache sin 71-åriga mormor Odette Robert ta plats vid ett köksbord i Paris och prata till hans 16 mm-film tog slut. Med whisky i glaset och cigaretter i handen vecklar hon ut ett helt liv under ett prövande 1900-tal i Bordeaux, styvmoderns kyla, fabriksarbete, otrohet, difteri, krig och barn som dör. Eustache häller upp, klappar tagningar och lyssnar. Numéro Zéro var länge en bortglömd och försvunnen del i Eustaches filmografi, och återfanns och restaurerades först 2002. Dokumentären är lika delar hypnotiskt släktskvaller, klasshistoria och den råa källkoden till Eustaches konstnärskap.

Olle Agebro