Nattvardsgästerna

• Ingmar Bergman

|

• 80 min

|

• Sverige

|

• Drama

Gunnar Björnstrand spelar sörjande änkeman och landsortspastor med avtagande församling. han grips av tilltagande tvivel inför sin försmådda sambos välvilja och för det självmord han indirekt bidrar till.

Flera filmer anmäler sig till jämförelse. I sin avskalning liknar Nattvardsgästerna mer än någon annan Bergmanfilm verk av Carl Theodor Dreyer eller Robert Bresson. Den senares Prästmans dagbok ser också Bergman för tredje gången tillsammans med Ulla Isaksson och Vilgot Sjöman strax före inspelningen. Och Dreyers resonemang om "abstraktion" som ett medel att nå bortom tingens yta, att genom förenkling rensa motivet från allt ovidkommande och därmed förstärka föremålens "andliga innehåll", är också en metod som Bergman har tillämpat i Nattvardsgästerna.

Filmen sågs av betydligt färre än vad Bergman blivit van vid. Han blev nog sannspådd när han under inspelningens andra dag konstaterade: "I morse hamnade jag i en sjujävla lång bilkö. Jag blev sittande där och såg på förarna i dom andra bilarna. Och tänkte: Du kommer inte att se Nattvardsgästerna, och du kommer inte att se Nattvardsgästerna, och du kommer inte att se?".

Filmen vann några priser på mindre festivaler, men av sin samtid betraktades Nattvardsgästerna överlag som en mellanfilm, både i Sverige och utomlands. Det är inte förrän på senare tid som filmen blivit erkänd som ett mästerverk, allt flitigare förekommande på kritikernas rankinglistor.

"Det är tillfredsställande att se Nattvardsgästerna efter ett kvarts sekel. Jag konstaterar att ingenting har frätts eller gått sönder", kommenterade Bergman filmen i "Bilder".

Ur Filmkonst nr. 111 "49 x Ingmar Bergman", utgiven i samband med Göteborg Film Festival 2008.