Fransk trettonårig pojke slits från skolan till moppeverkstan och tvingas lära sig vuxenlivets villkor bland motorolja, cigaretter och stulna kyssar i biografmörkret.
Efter den skandalomsusade, pratiga mastodontfilmen Mamman och horan gjorde Jean Eustache sin andra och sista långfilm till något diametralt motsatt, när han förvandlar självbiografiska barndomsminnen till bressonskt precist uppväxtdrama. Daniel bor hos sin mormor i Pessac när mammans dåliga ekonomi tvingar honom att flytta hem till Narbonne, där skolgången byts mot lärlingsjobb på en mopedverkstad. På caféer, tågperronger och i biomörkret studerar han vuxenvärldens märkliga ritualer, hur man röker, raggar, ljuger, kysser, håller masken. Med Néstor Almendros (Himmelska dagar) kärvt magiska foto blir Eustaches uppväxtskildring varken nostalgisk eller romantisk, utan en exakt, öm och skavande obekväm studie av hur ett barn lär sig spela vuxen innan han själv förstår vad det innebär.
Olle Agebro
