Att detta klaustrofobiska sci fi-kammardrama släpptes direkt på dvd i Sverige har inget att göra med dess kvalitet, utan snarare den bristfälliga biodistribution som vi dras med. Efter tre års isolering på månen, i en i och för sig ganska trevlig miljö, är Sam Bells uppdrag för bolaget som utvinner helium på väg att gå mot sitt slut. Utöver daglig videokommunikation med frun och sonen där hemma, har hans enda sällskap varit, den med Kevin Spaceys smått obehagliga röst försedda, övervakande datorn Gerty. Nu vill Sam hem. Men något är fel. Ensamheten har successivt brutit ner honom och han får märkliga hallucinationer och börjar tappa greppet. Plötsligt dyker en identisk kopia av honom själv upp. Eller?

Duncan Jones långfilmsdebut är stilmässigt starkt influerad av klassisk science fiction men bygger främst på idéer och existentiella känslor. Hur verkliga är våra känslor egentligen? Finns vi överhuvudtaget? För övrigt är den BAFTA-belönade regissören född under namnet Duncan Zowie Haywood Jones och son till David och (den av Rolling Stones besjungna) Angie. Bowie. Bara en sådan sak.

Camilla Larsson