Mozart och magiska färger i Agnès Vardas mästerliga triangeldrama om familjelycka och otrohet i en prunkande Parisförort.

Precis som genombrottsfilmen Cléo från 5 till 7 är Agnès Vardas andra internationella succé en konstnärlig triumf, och en kanske ännu mer tankeväckande film om sexualitet och kärnfamiljsnorm. Min lycka har analyserats på väldigt olika sätt, men oavsett om man tolkar filmen som en feministiskt spetsig satir, en oironisk hyllning till öppna relationer eller bara en lyrisk skildring av människan och naturen är det en extremt sevärd och njutbar film. I filmens centrum finns François och Thérèse som är ett ungt, vackert par (de spelas av de riktiga paret Jean-Claude och Claire Drouot). De lever ett stillsamt och lyckligt liv med sina två barn (som spelas av parets riktiga barn), men en dag blir François förälskad i en kvinna som arbetar på posten. Både äktenskapet och den nya förälskelsen skildras i en unik stil som förenar en målerisk tradition med den franska nya vågens spontana energi.

Jonas Holmberg