"Tanken på mord väcker ofta tankar på havet. Och på matroser. Efter tanken på havet och mord följer tankar på kärlek eller sexualitet."

Rainer Werner Fassbinders underbart odefinierbara kultfilm är inte en direktfilmatisering av queerikonen Jean Genets (David Bowies Jean Genie) roman Querelle de Brest. Istället är den en hyperstiliserad, drömliknande hyllning till Genets verk som bryter mot norm efter norm i allt från ljussättning, till berättarstruktur, till de stundtals våldsamma sexscenerna. När den oemotståndlige, småkriminelle matrosen Querelle anländer i hamnstaden Brest, ger han sig iväg till bordellbaren La Feria för att besöka sin bror Robert. Robert är bordellmamman Lysianes älskare, och hjälper Querelle att få till en opiumaffär som leder till en härva av trassliga intriger, däribland mord och ett sexuellt tärningsspel. Fassbinder låter sitt Brest överösas med symbolik och referenser, från fallosarna i scenografin till en sångrad av Oscar Wilde, gång på gång upprepad av en melankolisk Jeanne Moreau i rollen som Lysiane.

Matrosen och stjärnan blev Fassbinders sista film innan hans bortgång 1982, endast 37 år gammal. Den blev också den sista av den Nya tyska filmen, som under 1960 och 1970-talet formades av bland andra Wim Wenders, Volker Schlöndorff, Margarethe von Trotta och Werner Herzog.

Emma Caviezel