En av jazzens pionjärer får sitt komplexa liv skildrat i visuellt slående och på djupet berörande Oscarsnominerad dokumentär.

Jazzens James Dean och vita badboy. Ett underbarn med sammetsröst som med sin trumpet i hand tog världen med storm. Men också en manipulativ man av sin tid och missbrukare ut i fingerspetsarna som aldrig lyckades slå sig till ro. Chet Baker dog fyra månader innan världspremiären på filmfestivalen i Toronto 1988 och bildmaterialet i Let’s Get Lost är troligen det sista som togs av den karismatiske musikern och narkomanen. I Bruce Webers bitterljuva elegi över en nedbruten ikon möter vi beundrande medmusiker, en gång blixtförälskade exfruar, en mamma som gör sitt bästa för att dölja sin besvikelse, förbisedda barn och en ny generation jazzfans. Och med sitt fängslande svartvita foto och ärliga intima intervjuer har Let’s Get Lost fångat Chet Bakers liv och karriär i ett drömlikt tillstånd som är svårt att inte beröras av.

Annie Karlsson