Werner Herzogs både drabbande och värmande dokumentär om dövblinda ger en röst till människor som inte har en självklar plats i samhället och ger åskådarna en inblick i hur isolering påverkar livet.

Fini Straubinger har varit dövblind sedan sena tonåren och har en stor del av sitt liv varit sängliggande. Vid 56 års ålder ägnar Fini vardagen åt att hjälpa andra människor med dövblindhet, hennes ödesvänner, som hon själv kallar dem. Samtidigt som Fini genom sitt engagemang förmedlar sina ödesvänners historier i dokumentären följer den också hur hon återupptäcker livet.

Genom ett stillsamt tempo och ett empatiskt uttryck får åskådarna tid till eftertanke och tillåts komma nära.

Ida Hofsten