Fritidsforskare letar insekter men luras ner i en sandgrop i Teshigaharas estetiskt fulländade mästerverk som är en av den japanska nya vågens mest fascinerande filmer.

Hiroshi Teshigahara tilldelades jurypriset i Cannes och dubbla Oscarnomineringar för denna Kōbō Abe-filmatisering om amatörentomologen Jumpei som missar sista bussen hem till Tokyo efter en dag av insektsletande i öknen. I häpnadsväckande vackra bilder skildrar filmen hur byborna erbjuder Jumpei en sovplats i ett hus som ligger längst ner i en sandgrop. En repstege är enda vägen upp ur gropen, och på morgonen är den borta. Jumpei är bybornas fånge. I gropen finns också en änka, och om nätterna skyfflar de gemensamt bort sanden som annars skulle dränka dem. Att Jumpei och kvinnan i sanden likt Sisyfos är dömda till att skyffla sand i fångenskap har öppnat för en rad allegoriska tolkningar om frihet, vilja och kärlek. Den tankeväckande kraften har i kombination med det utsökta skådespeleriet (Eiji Okada i huvudrollen känns igen från Hiroshima min älskade) och den visuella perfektionen gjort Kvinnan i sanden till en odödlig klassiker.

Jonas Holmberg