Berättelsen om Kaspar Hauser hör till den tyska historiens märkligaste kuriositeter och det var väl aldrig annat än en tidsfråga innan hans besynnerliga livsöde skulle bli till Herzog-film. Hauser föddes i början av 1800-talet men mycket lite är känt om hans första år i livet – möjligen var han arvtagare till furstehuset i Baden, kanske var har bara en bedragare – den 26 maj 1828 dyker han hursomhelst upp i Nürnberg med ett brev i handen, en sjuttonåring som knappt kan gå, som bara lärt sig några enstaka ord.

I Herzogs regi blir berättelsen en förvriden europeisk version av Djungelboken, Kaspar Hauser har levt isolerad i en fängelsehåla under sina första sjutton år och när han kommer ut betraktas han som en attraktion av cirkusdirektörer, som ett försöksdjur av filosofer och som ett filantropiskt projekt av borgerligheten.

Medan filmens rollfigurer är upptagna med att lösa mysteriet Kaspar Hauser närmar sig Herzog frågorna utan något intresse av att hitta svaret. Det är följaktligen både en av Herzogs märkligaste – och allra mest fängslande – filmer, den belönades med det stora jurypriset i Cannes och dyker regelbundet upp på listor över de bästa filmerna genom tiderna.

Olle Agebro