Jönssonligan får guldfeber

• Mikael Ekman

|

• 100 min

|

• Sverige

|

• Svensk undertext, Svenskt tal

Jönssonligan lägger vantarna på eftertraktade försvarshemligheter ger sig in i en hisnande katt-och-råtta-lek med ärkekrösusen Wall-Enberg i lysande svensk heist-klassiker som cineastflirtar med både Storslam i Las Vegas och Harold Lloyd.

När Vanheden och Harry hämtar upp Sickan utanför fängelset har han redan sin genialiska plan färdig. Den topphemliga militära generalplanen ryktas betinga ett högt pris på svarta marknaden, och om Jönssonligan kan knycka det datachip som planen förvaras på, kommer de att kunna sälja det till Wall-Enberg för miljoner. Men planen går självklart inte enligt plan, och snart är trion inbegripna i en spänstig duell med Wall-Enberg som inte når sitt klimax förrän Sickan är fastsurrad i Stockholms stadshus enorma urverk.

Den tredje Jönssonligan-filmen lånar inspiration från de danska förlagorna Olsen-bandens store kup (1972) och Olsen-banden går i krig (1978), men Mikael Ekmans underbart framfabulerade filmiska Stockholmiana gör ändå filmen till tidernas kanske mest ursvenska av heist-filmer. Vid premiären totalsågades filmen av en samstämmig kritikerkår som bönade och bad om att detta måtte vara den sista filmen i serien – de visste inte vad de hade att vänta, och kunde knappast ana att Jönssonligan får guldfeber skulle bli ihågkommen som en av 80-talsfilmens komiska höjdpunkter. Gösta Ekmans slapstick är fenomenal, de snillrikt planerade stötarna är en filmisk fröjd, och den svindlande finalen är så nära Hitchcock man kan komma med Ulf Brunnberg i rollistan.

Olle Agebro