Jacques Beckers minutiöst utförda rymningsfilm gör envetet betonghackande till hypnotisk filmkonst, laddad med all den frihetslängtan, hopp och frustration som ryms innanför fängelsets murar.

En borgerlig lidelsebrottsling hamnar i samma cell som ett gäng råbarkade kåkfarare i färd med att planera århundradets rymningsförsök från det fruktade La Santé-fängelset. Det är sent 40-tal, giljotinen används fortfarande för att avrätta den fjärde republikens dödsdömda, och det är med viss tvekan fängelseveteranerna inviger sin nya cellkamrat i den snillrika planen.

Med minst sagt klaustrofobiska förutsättningar konstruerar Jacques Becker ett mångfacetterat moraldrama kring scener som är små minimalistiska glansnummer av filmisk taktilitet: det metodiska filandet genom järngaller, det oavbrutna knackandet i cement, fångarnas invecklade strategier för att dölja sina spår. Filmens repliker är glesa, musiken nästan helt frånvarande, de laddade närbilderna berättar precis allt. Hålet bygger på den kontroversiella José Giovannis roman, i sin tur baserad på Roland Barbats otaliga rymningsförsök. Barbat syns själv i rollen som sig själv, bara en av otaliga kompromisslösa detaljer som gör Hålet till en av filmhistoriens mest fängslande kuppfilmer.

Olle Agebro