Absurditeterna avlöser varandra när den filmiska surrealismens mästare, Luis Buñuel, narras med desillusionerade borgare.

En middagsbjudning utan mat där gästerna får sitta på toaletter, en struts som vandrar in i ett äkta pars sovrum mitt i natten, ett upprört föräldrapar som ger polisen signalement på deras försvunna dotter som sitter bredvid dem…Efter succén med ”Borgarklassens diskreta charm” tog Luis Buñuel ut svängarna. ”Frihetens fantom” påminner stundtals om Monty Python i sin dråpliga sketchform, men är också filmskaparens mest surrealistiska film. Här går den ena scenen över i den andra, i övrigt följer filmen inget linjärt narrativ utan är lika formmässigt som tematiskt apart.

Buñuel återkommer till en favoritgren: att dra ner byxorna på borgarklassen och avslöja de sociala normer som utgör deras manierade tillvaro. Resultatet är subversivt, egensinnigt och komiskt – och Buñuel lever sannerligen upp till rollen som en av filmhistoriens stora avantgardister.

Sonya Helgesson Ralevic