Ettore Scolas stora genombrott från 1977 är idag, när Europa återigen upplever en fascistisk frammarsch, mer aktuell än någonsin. Filmen utspelar sig 1938 och hela Rom är ute för att fira att en viss Adolf Hitler ska anlända för ett toppmöte med Mussolini. Alla utom två. Den magnifika Sophia Loren och den underbare Marcello Mastroianni. Ja, eller snarare deras karaktärer; hemmafrun och sexbarnsmamman Antonietta och hennes granne, den homosexuelle, bannlyste, radioprataren Gabriel. Genom att utgå från den lilla människan visar Scola på fascismens mekanismer, samtidigt som vi får en bitterljuv inblick i det klassiska italienska familjelivet - La famiglia. Den långa öppningsscenen, som börjar med en journalfilm och fortsätter med en kameraåkning - från innergården i hyreshuset, där våra huvudpersoner bor och vidare in i en lägenhet - är en njutning och en liten klassiker i sig. Sedan, den verkliga klassikern: Det gripande, vackra, livsomvälvande, annorlunda och tragiska mötet mellan två behövande människor. Och det bästa som Loren och Mastroianni någonsin gjorde ihop.

Filmen var nominerad både till en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film och Guldpalmen i Cannes.

Camilla Larsson