Det är inte så hemskt många filmer som lyckas vinna Guldpalm och Oscar, fördömas av Vatikanen, samt skapa åtminstone tre helt nya uttryck som används flitigt över hela världen: paparazzo (efter namnet på en nyhetsfotograf i filmen), felliniesque och det ljuva livet. Federico Fellinis Det ljuva livet är en sådan. Den var också den film som introducerade Fellini för en bredare publik och en helt ny typ av överdådig film i Italien. Den oförliknelige Marcello Mastroianni spelar Marcello Rubini, en författare som övergått till skvallertidningsbranschen och skriver om kändisar, nyrika och aristokrater, som hänger sig åt dekadens och excess runt Roms Via Veneto. Vi följer den ambitiöse men moraliskt svage Marcello under sju dagar och nätter och får, förutom evig jakt på kärlek och lycka, också en svindlande samhällssatir, en cameo av Velvet Undergrounds Nico, samt en fontänscen med Anita Ekberg. Det sägs att La Ekberg glatt plumsade i det vinterkalla vattnet, medan Mastroianni var tvungen att svepa en flaska vodka först. Det ljuva livet kanske inte längre upplevs som speciellt chockerande men däremot kommer den alltid att förbli ett storslaget mästerverk, som aldrig upphör att fascinera.

Camilla Larsson