Oväntade saker händer när ett gäng franska soldater tillfångatas av tyskar under första världskriget, i filmen som hyllades av franska nya vågen-gänget.

Mellan första och andra världskriget gjorde Jean Renoir en episk antikrigsfilm som kort efter att den kom ut förbjöds i Tyskland. Det säger något om den politiska verklighet som filmen cirkulerade i och som den motsätter sig. Den stora illusionen är en berättelse om några franska krigsfångar och känslorna av kamrat- och främlingskap som sliter och stärker banden mellan männen i fängelset. I rollistan syns bland annat den franske superstjärnan Jean Gabin och den tyske legenden Erich von Stroheim.

Illusionen i titeln tolkas vanligtvis som de sköra vänskapsband som uppstår i fängelset, eftersom männen bara tvingats samman på grund av kriget, och ibland till och med slåss för olika sidor. Men ”den stora illusionen” kan också läsas som själva gränserna som skapar olika sidor i ett krig: i sin kraftfulla humanistiska vision gestaltar Renoir nämligen kriget som ett stort hittepå, ett vanvett som är ömsesidigt avskytt. Filmen har en utmärkande realistisk framtoning, vilket gjorde den till en stor inspirationskälla för filmskaparna i franska nya vågen, och har framhållits även av Orson Welles och Pauline Kael som ett mästerverk.

Sonya Helgesson Ralevic