Makaber och fängslande skräcksaga om kirurgiexperimenterande som ger människor nya ansikten, i Georges Franjus regi.

Dr. Génessier och hans dotter Christiane är med om en bilolycka som de båda överlever, men Christianes vackra ansikte ser inte längre ut som förr. Plågad av skuld kidnappar hennes kirurgfar tillsammans med kirurgiassistenten Louise unga kvinnor, för att med experimentella metoder kunna ge sin dotter ett nytt, men lika fagert, ansikte.

Édith Scobs gestaltning av dottern som förstrött vandrar runt i det stora huset likt en vålnad är lysande, och tillsammans med det stillsamma tempot och filmfotots svartvita skuggspel skapas obehag. Franju var en del av Left Bank-gruppen som likt regissörerna inom den franska nya vågen var modernistiska och experimenterande filmskapare. Hans nyskapande verk blev hyllat av många, men väckte också starka reaktioner till följd av den fasansfulla berättelsen. Franju balanserar skräcken på en elegant nivå och filmens sparsamma användning av grafiska våldsamma detaljer ger utrymme för fantasi och föreställning. Stämningen som skapas och berättelsens teman skönhet och förändring som fortfarande är brännande aktuella gör filmen briljant och relevant, mer än sextio år efter premiär.

Ida Hofsten