Cykeltjuven

• Vittorio De Sica

|

• 1948

|

• 88 min

|

• Italien

|

• Drama

Vittorio de Sicas Cykeltjuven toppar min lista på filmhistoriens hittills bästa filmer. Den har mycket, för att inte säga allt. Efter andra världskriget var arbetslösheten i Italien mycket hög. En outbildad tvåbarnspappa har i månader väntat på att genom arbetsförmedlingen få ett arbete. En dag får han det. Men för det krävs att han har cykel. Sin egen har han varit tvungen att pantsätta och saknar nu pengar till att lösa ut den. Men hans fru är inte rådlös. Hon river lakanen ur sängen och tvättar dem. Gemensamt går de till pantbanken och lyckas med prut få lakanen pantsatta för en summa som räcker till att lösa ut cykeln. En assistent till pantlånaren tar hand om lakanen för att placera dem i en hylla som visar sig vara endast en del av en gigantisk hylla fullpackad med pantsatta lakan från andra arbetslösa och fattiga i den väldiga staden Rom. Lakan var på den tiden ofta en så kallad brudgåva, linne av högre kvalitet och det enda som i fattiga hem hade värde nog för att kunna belånas. I en enda lång kamerarörelse får vi se assistenten med lakanen under ena armen klättra upp för det gigantiska hyllsystemet och placera det fattiga parets brudgåva längst upp. Med ett enda penseldrag har en social verklighet blivit synliggjord. Sceneriet är genialt. Och det är också valet av scen som följer. En äldre man vill pantsätta sin kikare.

Roy Andersson