Jean-Pierre Melvilles kärlek till amerikanska gangstergenren är tydlig i detta rafflande heist-drama om gentlemannatjuven Bobs sista stöt.

Alla känner Bob i Montmartre. Såväl polisen som den undre världen. Den före detta bankrånaren har emellertid levt enligt lagens ramar under längre tid – och har med åren blivit en respekterad man både bland vänner och fiender. Men hans spelberoende ställer till det för honom och han lockas av en sista kupp mot casinot i Deauville. Planen är perfekt men det är många kumpaner inblandade och införstådda och polisen är gänget på spåren.

Bob le Flambeur är en fransk gangsterfilm av bästa sort som inspirerade franska nya vågen i sin estetik (det är ingen slump att Melville har en cameo i Till sista andetaget). Melville själv och hans konstnärskap har annars inte mycket med nya vågens avantgarde att göra. Snarare finns det ett grundmurat släktskap med amerikansk gangsterfilm och film noir i hans filmskapande. Få – om ens någon – har dock haft Melvilles känsla för stil när det kommer till kriminalare eller politiska thrillers och där är Bob le Flambeur ett tidigt exempel innan han blev än mer stiliserad. Melville var en estet utan dess like och en svårslaget inflytelserik filmskapare som inspirerat allt från Quentin Tarantino och Martin Scorsese till Aki Kaurismäki.

Andreas Degerhammar