Finkänsligt och nära i en mästerlig skildring av barnen och livet på ett speciellt barnhem i östra Ukraina där personalen gör allt den kan för att skapa den trygghet som saknas utanför väggarna.

Barnens erfarenheter lyser igenom i lekarna, som när de kurar ihop sig i en koja av filtar och kuddar och berättar skrämmande historier ur verkligheten för varandra. Livet på barnhemmet är en fristad, men också tillfällig. Hit kommer de när deras oftast missbrukande föräldrar utsätter dem för våld eller inte förmår ta hand om dem, och de tillåts stanna i några månader i väntan på en permanent placering eller till dess att en fosterfamilj adopterar dem. Simon Lereng Wilmont, som senast vann i Göteborg med Olegs barndom (GFF, 2018) är tillbaka med en på samma gång hjärtskärande och hoppfull dokumentär som skildrar ett samhälle starkt påverkat av kriget i dess närhet.

Tobias Åkesson