Mästare: Krzysztof Kieślowski
Den 29 december 1989 bytte Polen sitt officiella namn, från ”Folkrepubliken Polen” till ”Republiken Polen”. Sovjet hade släppt sitt grepp, Wojciech Jaruzelski var inte längre diktator, och den kommunistiska eran var äntligen över. Några veckor senare satt den polske filmregissören Krzysztof Kieslowski på en bar i Göteborg. Han var hade precis presenterat den svenska premiären av en av de tio filmerna som utgjorde Dekalogen på Göteborg Film Festival, och han drack en öl och rökte cigarett på cigarett medan han talade om filmerna för den lilla publiken i baren. Han rökte alltid cigaretter.
Eftersom han själv censurerats av kommunistregimen och skapat flera osmickrande porträtt av partifunktionärer har många tolkat hans filmer som antikommunistiska, men själv värjde han sig alltid mot att kallas för en politisk filmskapare. Så även när Berlinmuren precis hade fallit. ”Vi känner oss vilsna och vet inte åt vilket håll vi ska vända oss.” sade han där i baren i Göteborg, innan han gjorde en utvikning om relationen mellan revolutionära tillstånd och operakonstens popularitet. För att fördjupa den här retrospektiven har vi digitaliserat barsamtalet, där Kieslowski dessutom beskriver sin beundran för Bo Widerbergs Barnvagnen och Fanny och Alexander, som han eventuellt inte minns vem som har regisserat.
Självklart talar han också om Dekalogen, detta mastodontprojekt som han genomförde för den polska televisionen. Det är tio timmeslånga, moralfilosofiska filmer, som utgick från de tio budorden och alla utspelar sig i samma grådaskiga bostadsområde. Ofta har de omtalats som den bästa tv som någonsin producerats, men två av de mest intressanta delarna förlängdes även till de biofilmer som ingår i denna retrospektiv. Kieslowski gillade koncept och paket. Snart efter Dekalogen satte han igång med ”Trikoloren”, tre filmer om den franska revolutionens slagord, finansierade av västerländskt kapital istället för socialistisk statstelevision. Han planerade också en trilogi om himlen, helvetet och skärselden, men han avled av en hjärtattack 1995, bara 54 år gammal.
