Giallo deluxe

Termen giallo kommer från italienskans ord för gul, och mer specifikt från den gula färg som prydde deckarförlaget Mondadoris billiga utgåvor av våldsamma kioskvältare sedan 1920-talet. När den italienska filmindustrin med Mario Bava i spetsen började experimentera med en sorts kommersiell, våldsam mördar-exploitation i början av 60-talet dök Mondadoris färg upp som ett sätt att benämna genren. När Dario Argento regidebuterade med Ljudet från kristallfågeln var avstampet i giallon tydligt, men han formade sin film med sitt unika temperament, en egen visuell estetik och ett soundtrack av Ennio Morricone. 

Samma år gör Bernardo Bertolucci den film som ska bli hans stora internationella genombrott, och även om filmatiseringen av Alberto Moravias roman är en intellektuell motsats till allt vad giallon står för lånar Fascisten definitivt från genren. På ett liknande vis närmar sig även Liliana Cavani giallon när hon regisserar Nattportieren, en festivalfavorit inom nazisploitation-subgenren som delar både garderob och tematik med Fascisten.