Fokus: Lena Nyman
Det är inte så konstigt att så mycket intresse visas för den folkkära skådespelaren, älskad för sina roller i Ronja Rövardotter och Svenska Ord-filmerna. Men om man närmar sig hennes dagböcker blir det dock uppenbart att det inte var de filmerna som intresserade henne själv mest.
I dagböckerna framträder istället en beläst och intellektuell kulturarbetare, som läste Sartre och Sokrates som tonåring och slukade samtidens mest intressanta film- och teaterkonst. Hon avskydde det polerade och tillrättalagda. För Lena Nyman var konstens uppgift att vara sann mot livet och inte flacka med blicken inför det fula, låga och abnorma som människor inte vill eller orkar uppmärksamma i vardagen.
Många har tolkat Nymans spelstil som en naturkraft, men i själva verket var hon närmast motsatsen. Kritisk, analytisk och konstnärligt självsäker. Annika Persson hämtade titeln till sin biografi från en situation när Per Olov Enquist inför urpremiären av Tribadernas natt undrade varför Lena Nymans strykit över alla hans regianvisningar i sin kopia av manuskriptet. Nyman svarade: "Jag vill ju vara fri från det du tänkt."
I den här retrospektiven fokuserar vi på fem filmer som både var betydelsefulla i Lena Nymans liv och som tillsammans ger en mångbottnad bild av hennes konstnärskap.
491 och de bägge Nyfiken-filmerna gjorde hon tillsammans med Vilgot Sjöman, en regissör som hon hade komplicerat förhållande till både privat och professionellt. Det var 491 som förde dem samman, men det var de internationellt ryktbara Nyfiken-filmerna där deras relation också fick ta plats på duken som blev höjdpunkten på deras gemensamma arbete – för filmerna är verkligen i minst lika stor utsträckning verk av Nyman som av Sjöman.
Även om Lena Nyman var lysande i Gå på vattnet om du kan är Den vita väggen ändå den främsta av Nymans flera samarbeten med Stig Björkman. Den nyrestaurerade Den vita väggen fick nypremiär under Göteborg Film Festival, då som en del av en retrospektiv över Björkmans arbete.
I Ingmar Bergmans Höstsonaten spelar Lena Nyman den svårt funktionshindrade Helena och lyckas tillsammans med Ingrid Bergman och Liv Ullmann ge kropp åt ett av den svenska filmhistoriens främsta familjedramer. Men Lena Nyman blev arg när hon läste manuset: hon hade inga repliker. Det stod bara att hon försökte säga något, men inte vad. I filmen talar hon otydligt och stammande, men hon har repliker. Innan inspelningen satte igång tvingade hon Ingmar Bergman att skriva dem.
Det är otroligt roligt att hennes rika personarkiv har möjliggjort en återaktualisering och omtolkning av Lena Nymans liv och konstnärskap. Men det finns bara ett sätt att verkligen göra hennes minne rättvisa: att fortsätta se hennes filmer.
