Den brittiska provokatören och hans finurliga filmvärldar

Scenografisk maximalism, egendomliga berättelser och systematiskt strukturerade narrativ är endast några av många beskrivningar som kännetecknar Peter Greenaways filmer. Han är en av Storbritanniens mest inflytelserika och trendsättande arthouse-regissörer, har gjort film sedan 60-talet och är fortfarande aktiv. Han föddes i Newport i Wales 1942 och är utbildad i målarkonst – föga förvånande med tanke på hans symboliska, detaljrika och inramande filmgrepp.

Genombrottet Tecknarens kontrakt från 1982 handlar om en konstnär som får i uppdrag att teckna en välbärgad familjs ägor. I scenerna där endast tecknarens hand syns avbilda godset, är det faktiskt Greenaway själv som ritar. Filmen blev hyllad av såväl publik som kritiker för dess utmanande av konventioner, men hans nästa film Z00, liv skönhet död (1985) fick inte samma positiva uppmärksamhet. I jämförelse med Tecknarens kontrakt är den senare mer vågad och bjuder på snabbspolade förruttnelseprocesser, nakna kroppar och en bisarr historia genomsyrad av bokstäver. Det drömlika hämnddramat Dränkta i nummerordning från 1988 är inte undantaget hans säregna stil och – som dess titel vittnar om – är detta verks struktur baserad på siffror. Den kritikerrosade filmen prisades på filmfestivalen i Cannes, men det är inte enbart hyllningar regissören har i bagaget.

Peter Greenaway är en förespråkare av att film bör kännas, åskådaren utmanas och han har hävdat att det bara finns två ämnen som konsten bör undersöka: sex och död. De inte helt friktionsfria ämnena mord och våldtäkt, som är återkommande i hans filmer, ger upphov till obehag, och kritiken brukar gå ut på att han behandlar dessa teman med smaklös ton. Hyllningarna menar tvärtom att hans verk är feministiska och belyser samhällets maktstrukturer. Med Greenaways explicita och orädda sätt att ta sig an dessa ämnen i åtanke, är det förståeligt att hans filmer väckt anstöt och av vissa har de dessutom ansetts vara misogyna och voyeuristiska. Det är därmed svårt att tala om regissören utan att nämna hans mest kända verk Kocken, tjuven, hans fru & hennes älskare (1989) som trots dess omdiskuterade sexscener fått flest utmärkelser, och hans mest kontroversiella verk – Barnet från Mâcon (1993)

Peter Greenaway har själv påpekat att människor tenderar att antingen älska eller hata hans filmer, men att det viktiga är att de blir ihågkomna och diskuteras. Hans gedigna katalog av kreativa, komiska och unika filmer ger fortfarande upphov till diskussion med sina underhållande och engagerade egenskaper. Det är filmer som uppbringar alla typer av känslor, har en mise-en-scène som är ett omsorgsfullt organiserat kaos och bör upptäckas, återupptäckas och upplevas.