Birollernas mästare i huvudrollen

Harry Dean Stantons sista film Lucky blev i detta sammanhang något så ovanligt som en film där han spelade huvudrollen. När den legendariska skådespelaren avled i mitten av september var det med en drygt sextio år lång karriär bakom sig, men där nästan varenda av hans omkring två hundra roller var en biroll. 

Från debuten i början av femtiotalet och de närmaste tre decennierna var Harry Dean Stanton främst ett bekant ansikte för western-publiken där han skymtat i filmer som Tomahawk Trail, Han red för att hämnas och Pat Garrett och Billy the Kid. Hans utmärglade ansikte, hans särpräglade röst och ärligt osminkade spelstil gjorde hans råa rolltolkningar minnesvärda även när de bara syntes på duken i minuter. Fler fick upp ögonen för honom som mekanikern i Ridley Scotts Alien, men det var en roll kort därpå som skulle förändra bilden av skådespelaren för alltid. 

Någon gång i början av åttiotalet kliver författaren Sam Shepard in på en bar. Han arbetar på manuset som ska bli Wim Wenders Paris, Texas, men när han stöter på Harry Dean Stanton - och blir full med honom - skriver han om huvudrollen för skådespelaren och erbjuder den till honom. I filmen spelar han Travis, en man som varit försvunnen i fyra år, som inte har något minne av vad som hänt eller var han är på väg. Hans ensamma vandring genom öknen, under filmens första tjugo minuter har han inte en enda replik, och hans försök att hitta en fast punkt i tillvaron kom att sätta ribban för resten av hans liv som skådespelare. 

I en intervju i Los Angeles Times efter Paris, Texas berättade han att han äntligen fått spela den roll han ville spela och att, om han så inte hade fått göra en enda film därefter, hade varit nöjd med sin karriär efter rollen som Travis. Paris, Texas belönades med Guldpalmen i Cannes 1984 och öppnade helt nya dörrar för Harry Dean Stanton som skådespelare, om än inte som huvudrollsinnehavare. 

Därefter kom han att spela ikoniska biroller i filmer av Scorsese, Lynch och Darabont, och han fortsatte att göra film och tv-serier även efter sin 90-årsdag. Att Harry Dean Stantons sista filmroll blev en huvudroll bär både på ironi och poetisk rättvisa. Kanske mest det sistnämnda, i Lucky spelar han nämligen en ensam man i öknen, sökandes efter något slags sammanhang, kanske just precis den roll han alltid ville spela.