Ayoade om Ayoade

Det vore nämligen otänkbart att den underfundigt humoristiska regissören och skådespelaren skulle skriva en uppriktig och uttömmande bok om sitt filmskapande – istället är Ayoade on Ayaode en bitsk satir över filmbranschen och filmkritiken, en skrattretande parodi på biografigenren och en surrealistisk icke-guidebok i filmhantverket skriven av en filmregissör som intervjuar sig själv i manusform – komplett med interiörbeskrivningar från intervjusituationer som aldrig ägt rum. Och så ett appendix fyllt av arbetsanteckningar från inspelningarna av Submarine och The Double, utdrag ur Terrence Malicks påhittade twitter-feed och e-postkonversationer från inspelningen av The Tree of Life. 

Som biografi betraktad är boken både ironisk och lögnaktig (i en lång utläggning redogör han för sina minnen från livet i sin mors livmoder), den säger direkt ingenting om verklighetens Richard Ayoade – trots att han agerar både intervjuad och intervjuare –mellan raderna kan man dock ana en annan berättelse, både om en övermedialiserad filmbransch och indirekt också om honom som person. Att det är omöjligt att sätta fingret på Richard Ayoades karaktär är möjligtvis typiskt för en person som genom hela sin karriär befattat sig med förvrängningar, dubbleringar och skeva speglingar av sin egen och andras personligheter. 

Efter att ha skrivit och regisserat den medvetet pajiga kultserien Darkplace fick han sitt verkliga publikgenombrott i rollen som den socialt missanpassade Moss i tv-serien The IT Crowd (IT-supporten). Hans långfilmsdebut som regissör har formen av en personlig självbiografisk uppväxtskildring á la Truffauts De 400 slagen, men Submarine – med manus efter en roman av Joe Dunthorne – har ingenting med hans egen uppväxt i en norsk-nigeriansk familj i Suffolk. 

När han regisserade sin senaste film valde han att filmatisera Dostojevskij-romanen Dubbelgångaren där Jesse Eisenberg spelar en statsanställd vars liv vänds upp och ned när han får en ny kollega som visar sig vara en utseendemässig kopia av hans själv – och en personlighetsmässig rak motsats. Kanske var det inte så märkligt att Richard Ayoades trehundrasidiga intervju med sig själv kom att intressera sig mer för en skenbild av Richard Ayoade än för den verkliga Richard Ayoade.

Olle Agebro